Analytics

2013-06-19

Fattigdom

[Ursprungligen från 2010] Nu har jag fått förfrågningen om fattigdomen och misären som alla hört att nästan alla kineser lever i att det är dags att skriva lite.

Som jag själv skrev i början på min resa så blev jag förvånad över att den levnadsstandard jag såg var väldigt hög, och undrade hur det skulle se ut utanför centrala delar samt på landsbygden, men fortsatte att bli förvånad även om jag givetvis såg vad vi tveklöst skulle definiera som väldigt fattiga.

Den klassiska bilden på folk som lever på mindre än 1$ om dagen visar hela västvärlden på <2% och Kina på 6-20%. Svänger vi däremot frågan lite och istället kollar FN:s definition på fattigdom, dvs att ha råd att köpa mat, bostad, kläder, sjukvård/medicin så ändras bilden rejält. För egentligen säger väl vad man får för pengarna betydligt mer än antalet dollar? Svenskar t ex behöver mindre i plånboken då mycket betalas genom vårt välfärdssystem och därmed har vi t ex högre köpkraft versus vad vår plånbok skulle visa. Så hur många har råd att leva ovanför fattigdomsgränsen inom sitt land? Jo, då har Kina 10% fattigdom (1) medan USA ligger på 12% (2) och EU ska tydligen totalt ha 17% (3).

Här tror jag nog Kina och EU är lättast att jämföra, de tycks liksom oss inte ha en generell fattigdom på jämn nivå, utan snarare områden såsom Sydeuropa och framför allt gamla Östeuropa. Men jag kan ju ha helt fel i det antagandet liksom i så mycket annat :)

[Tillägg 2013]: Jag hör ofta frågan om inte Kina kommer att gå under snart eftersom det numera är så stor ekonomisk skillnad mellan rik och fattig, mellan stad och landsbygd. Med så stora klyftor kan väl inte ett land överleva?

Även om klyftan ökat stort under stor del av de senaste 20 åren så är sanningen att Kina idag har så gott som samma klyftor som dagen USA. Jämlikhet mäts av något kallat ginikoefficienten vilket är ett mått på hur stor spridning ett lands förmögenhet har. Där 0 innebär att alla har lika mycket, och 1 (eller 100) innebär att en besitter allt. Kina hade 0,470 år 2005 (4) vilket ökat till 0,474 år 2012 (5). Kina ser idag ojämlikheten som något negativt och försöker förbättra för de sämre ställda på olika vis, och gini faller långsamt varje mätning sedan år 2008 (6), då den som högst låg på 0,491. Roar vi oss med att titta på USA så låg den 2010 på 0,469 (7) vilket är upp från före finanskrisen då den låg på 0,450. För att kunna relatera till dessa siffror kan sägas att Sverige är mer jämlikt men har ökat från en gini på 0,250 år 2000 till 0,320 2009.

Så varför upplevs det så olika? Kanske har det med historia att göra. Möjligen ser man ojämlikheten starkare om man kommer från ett samhälle som tidigare varit mer jämlikt, versus om man kommer från ett samhälle där den fattige "får skylla sig själv" (vilket är lustigt sagt i kapitalismen som av lag i sin modell kräver just sådana).

Om sedan ett gini är bättre på 0,250 eller 0,491 är såkart upp till var och en. Själv är det knappast en hemlighet att jag tycker att ett land med 0,250 är ett land jag generellt hellre bor i.

Så varför har vi en sådan skev bild som vi har av Kina? Kanske för att enligt samma statistik hade Kina 64% fattigdom 1979, och det fortfarande är den vi förväntar oss?

  1. Wiki. Biståndsnämnden LO-TCO säger mellan 8 och 12%. Hittar inget bättre. Dock är båda från 2004 och kan knappast tänka mig att det är annat än lägre idag.
  2. U.S. Department of Commerce/U.S. Census Bureau. 2008.
  3. Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning, Europeiska kommissionen 2010.
  4. The World Bank
  5. Reuters från Kinas National Bureau of Statistics
  6. Detta skulle med tidsramen i åtanke kunna bero på de förändringar som Hu Jintao och Wen Jiabaos, som tog över stegvis från 2002-2005, införde om att utveckling inte enbart är ekonomisk, utan styrde mot att förbättra sociala förhållanden (och andra områden som ekonomisk utveckling berör negativt). Framför allt "New socialist countryside" samt "Socialist Harmonious Society".
  7. U.S. Census Bureau

2013-06-18

Mia sits by herself for the first time

Mia had a great day today. First she rolled onto her tummy from her back for the first time (the other way around had worked for some time), but what made her more happy was that for the first time she sat all by herself without any support. I know the photo isn't really showing it since she leans a little towards the pillow on the right side, but hey, it's not easy to run and first collect the camera and take a photo before her small muscles gets tired enough to lean a little.

2013-06-13

Depeche Mode

Xue got me the Depeche Mode concert in Copenhagen 2013 as my Christmas gift. I almost spoiled it when I found out they were to hold the concert and send out a note to everyone asking if anyone wanted to join - it was supposed to be a surprise!

It all ended well with me being surprised with finding Rolf and Tuffe next to our seats, so it all worked out as planned by them.



The song that stood out the most for me was how they changed the intro of Personal Jesus to half speed.

And they finished a job well done with Xue's (and my mother's) favourite, Never Let Me Down Again. A song that has the most impressive sound table I've heard.

On our way there I notice someone had taken their job very seriously. Out of the ~3,5 km long underground part of the Öresundsbro, only three lamps were out of order!

The next day we went back into Copenhagen to have lunch with Rolf and Tuffe at Slotskælderen which is a very nice little place for smørrebrød in the city centre that warmly can be recommended. Tuffe also "liberated" Mia for almost the whole time - ah, the freedom! (was it me or Mia who said that?)