Analytics

2011-07-01

"Akademiker" versus "fria pressen"

Jag tänker ge lite kul lästips för den som vill fördjupa sig i Kina. Orsaken är att kommunistpartiet idag firar 90 år och DN uppmärksammade det med en artikel som fick en att rodna av skam för artikelförfattaren då den gav intryck av lite Wikipediasökning (läs: ej seriös informationshämtning) med insläng av politisk agitation såsom hur kineserna fortfarande kan ha med en hyllning till en massmördare - helt ovetande om att vår egen nationaldag bl.a. firar Gustav Eriksson (Vasa) som procentuellt tros ha haft ihjäl fler av sina invånare än Mao... Funkar det för oss, varför kan det då inte få funka för dem? Fast vad är självinblick och reflektion värd när man är den goda i heliga krig? En annan klurig frågeställning är hur något land kan anses vara/ha haft en kommunistisk stat då det i kommunismen inte existerar någon stat... hmm, nu begär jag nog för mycket igen. Nåväl, av alla böcker jag läst är det vissa som verkligen stuckit ut.
  • The Politics of China - Cambridge . Den i särklass mest intressanta av böckerna. Behandlar perioden 1949 till 1999 och är skriven av professorer från olika universitet i väst (bl.a. Univerity of Harvard, -Cambridge, -Sydney, -California, -Michigan). Med tanke på var professorerna är verksamma vågar jag anta att de är objektiva, även om jag läst betydligt mindre belästa än dessa säga att fakta såsom finns i denna bok inte är annat än kommunistpropaganda. Detta är troligtvis den tydligaste orsaken för varför jag vill läsa "riktiga" böcker och slippa författare rapa politiska alster. Jag är ute efter den "tråkiga" informationen och dra egna slutsatser därifrån. Denna bok gör just så, den förmedlar nämligen båda bra och dåligt som skett utan att döma, och ger en bra överblick av det. Det dåliga har man hört många gånger förr, och ofta i förstärkt version. Men det var kul att även läsa det andra positiva som jag aldrig ens hört talas om tidigare. Det blev en riktig tankeväckare.
  • The Chinese Civil War 1945 - 49 - Osprey . Den bästa boken jag läst om ämnet och skriven av en professor från University of Leicester. Till skillnad från majoriteten av böcker och artiklar jag läst om ämnet lyckas han reda ut komplicerade tider, geografiska områden, militära frågetecken och framför allt förklara hur Kuomintang (Nationalisterna) faktiskt kunde förlora - för frågan är snarare hur de kunde förlora än hur kommunisterna kunde vinna. Hade DN läst dessa två ovan böcker hade deras artikel sett bra annorlunda ut.
  • The Tibet-China Conflict: History and Polemics - East-West Center Washington . Oerhört spännande läsning. Som den inleder: "Each publication in the series presents a 15,000 to 25,000 investigation of a single topic. [...] This paper is a guide to the historical arguments made by the primary parties to the Tibet-China conflict. Given the polarization that has characterized this issue for decases, it is surprising that little has been done to analyze or at least disentangle the stands of historical argumentation that the parties have been using.". Läsning som jag verkligen rekommenderar för alla som är det minsta intresserade. Något som denna studie klart visar är att de är ungefär lika goda kålsupare när det gäller att vinkla sanningen, och förbluffad blev jag över att det vi tar som sanning är ensidigt vad munkarna säger.
  • China - Cambridge Illustrated History . Bra övergripande från början till nutid. Utan att på gå djupet skriver de även konklusionerna från ovan böcker.
  • Kina - Vår tids drama - Börje Ljunggren . Innehöll mycket matnyttigt även om det kändes lite men-sa-jag-nu-något-positivt-måste-jag-kontra-med-att-de-också-är-onda-så-ingen-påstår-något-om-mig. D.v.s. det märks tydligt att han inte är akademiker på samma vis som ovan författare, utan politiker som försöker ge en god inblick men skriven för att vara PK.
Vad har jag lärt mig av propaganda sedan den tiden jag först blev nyfiken på Kina? Jo, att all den propaganda vi anklagar dem för, och med rätt så, är vi i lika hög grad utsatta för. "Fria" i fria pressen betyder ingenting mer än att det inte är staten som säger åt vad som ska skrivas, utan istället ägarnas politiska agenda. Kollar man ägare är de inte många, och kollar man åsikter är de ännu färre. Så varför sådant just mot Kina? Personligen tror jag det är "det kommunistiska spöket"-mentaliteten som ännu lever. Det ironiska med Kinas politik är att hade de styrande bara haft ett annat namn och andra symboler, är jag övertygad om att de hade dyrkats i väst av samma media som nu kan spy galla. För samma agerande, och brist av dito, både inom det humanitära och juridiska kan av samma media hyllas när det utförs av andra stater - men det är nog även det en självinsikt som aldrig kommer att finnas. Högst intressant. Alla lika inför lagen? Nej, verkligen inte, och kommer aldrig att bli heller trots alla vackra lovsånger därtill.

En sådan liten värld - dock med så mycket att fortfarande utforska

Läste om att man funnit en ny indianby i Amazonas djungler. Visst är det oerhört underbart och fascinerande att trots att man så många gånger sagt att allt är uppfunnet, trots att vi har satelliter som konstant övervakar varje del av jorden, och trots att jordens rikedomar har fått människan att exploatera nästan alla hörn - så finner man nya ställen ingen visste om.

När jag jobbade på Historiska fanns det en atlas från troligtvis sent 1800-tal med många vita fläckar över stora områden. Jag älskade att sitta och titta i den. Kanske är det generna som följt med från mitt brittiska blod och den upptäcksresande brodern till systern jag härstammar ifrån runt hundra år tillbaka i tiden? Elefantfoten som min mormor hade som papperskorg, och den lilla figurinen av en afrikanska väckte för mig som barn spänning - även om foten i ärlighetens namn också väckte visst äckel hehe.

En värld utan humaniora

Svenskt näringsliv uppskattar inte humaniora. Varför ska de göra det? Det genererar ju ingen mätbar profit. Fascinerande nog så för inte längre än hundra år tillbaka i tiden ansågs en klassisk utbildning vara höjden av bildning samtidigt som ingenjör sågs som lägre om än praktisk dito. Idag, raka motsatsen i sådan grad att Sol Invictus snart måste visa sig runt kanten igen.

Historia? Tja, kan väl vara bra för att hitta något pittoreskt vid en utflykt, men annars? Konst och musik? Hörde ni inte att muserna försvann med Bacchus? (nu vet de nog i och för sig varken vad muserna eller Bacchus är/var då det kräver humanistiska kunskaper). Språk? Vem tala kunna behöva skrifven va? Psykologi? Påfunnet av simulanter som försöker undslippa ett hederligt dagsverk. Filosofi? Tja, har ju hänt när man druckit, men mest lika användbart som baksmällan.

Så hur hade en värld utan humanismens genombrott sett ut? Vi har framför allt antikens Rom och Grekland att tacka för vårt samhälles rötter. Ponera att de funnits, men att renässansen aldrig skett genom att t ex turkarna aldrig anföll Östrom (i modern historia känt som Byzantium). Ett samhälle hos oss styrt av despoter och religiösa, där frågeställning om livet vara och dess nyfikenhet aldrig fick komma till - eller jo, fast då väntades man som huvudattraktion vid nästa majbål. Ett samhälle där rättsväsendet från Rom aldrig återföddes, en värld där grekisk filosofi och romersk stadskonst inte fått våra samhällen att gå mot det som idag är västs definition av demokrati. Vårt samhälle hade troligtvis inte varit vidare annorlunda än vad t.ex. talibanernas Afghanistan var. Om Svenskt näringsliv trott att vi haft en väl fungerande ekonomi, eller rentav bättre, får de även där bakläxa. För hur många länder där humanioran är svag har en stark ekonomi? Man säger att den historielösa är fattig, och det visar verkligen hur fattiga vissa är när man kan komma med uttalanden som Svenskt näringsliv.

Kriget i Afghanistan tydligen erkänt förlorat

Så kom en tydlig signal från USA om statusen i Afghanistan, man söker fred med talibaneran för att kunna dra hem sina trupper från ett krig man inte längre har råd att föra. Känns detta igen? Hur lät det när Sovjet drog sig ur, hur var det de gånger Storbritannien drog sig ur? Retoriken är högst snarlik, men det är kanske inte så konstigt heller med tanke på vilka svar som står till buds. Drygt 150 år av stormakters invasioner tycks ha lärt afghanistanerna att hålla ut vinner alla krig. För är det troligt att scenariot blir ett annat nu än de tidigare fyra reträtterna utförda av sina tiders stormakter?

Ur en aspekt är det såklart fascinerande att de historiskt klarat av alla stormakterna, mindre fascinerande i våra ögon är det samhället de slåss för. Men så är jag också smittad av den gamla fadäsen som inte bara drev 1800-talets världskolonisation, utan även tyvärr starkt är pådrivande idag - den vite mannens börda (om än i andra ord).